Pappa

                                                                    Innanför ditt liv

                                                        Dina enfaldiga knyckar och nickar
                                                       Ditt skruvande, ditt hjälplösa levande
                                                       Som barnets fingerapa övergiven nu
                                                                           en luden trasa på nattens golv
                                                       Dina ögon fixerar ett mörker

                                                      Orörlig vilar barnets hand på kudden
                                                      I det stora huset slår en klocka
                                                      I sin dröm bär dig barnet på sin arm
                                                                        skyndande genom ljusa skogen
                                                      Lyfter dig varligt till lägsta grenen
                                                                        och ser dig försvinna högt
                                                      i det väldiga trädets grönskande krona

                                                                        (Sune Stigsjöö "I stormens öga"1987)


          Just idag skulle pappa ha fyllt 86 år, men han dog alldeles för tidigt 1989. Så älskad, så saknad.